Klimatkrisen är påtaglig och akut – konsekvenserna obegripligt stora och vidriga. Forskare och experter säger att lösningar finns för att bromsa klimatförändringarna och mildra effekterna, men vi måste bestämma oss nu och agera så snabbt vi bara kan. Ändå beter vi oss som om vi har massor med tid och andra problem och kriser tenderar hela tiden att gå före i kön och få vår uppmärksamhet.
Det finns mycket kunskap om varför vi människor har svårt att på djupet förstå och agera på klimatkrisen på ett rimligt sätt, insikter om våra psykologiska tillkortakommanden och problemets enorma komplexitet. Det är bra att denna kunskap finns – för annars hade det varit lätt att dra slutsatsen att vi människor helt enkelt är egoistiska och korkade.
Och jag tycker inte att vi är egoistiska och korkade. Jag menar, de flesta människor jag känner är kloka och generösa, och jag är övertygad om att i princip varenda människa på denna jord innerst inne önskar en god framtid för sina barn, barnbarn och andra unga människor de känner.
På webbplatsen Klimatkramp vill jag inte fokusera på hindren, utan på sådant som jag tror kan rucka på hindren och väcka liv i människors medvetande, ansvarskännande och handlingskraft. Olika sorters kramplösande medel helt enkelt.
Några saker som jag tror extra mycket på är samtal, att ge plats för känslorna och att våga prova olika sätt att fånga upp människors oro och potentiella engagemang – där de befinner sig.