Toalettpapper och spegling

“Tiden håller på att rinna ut om klimatförändring ska kunna bromsas.” Över citatet av Johan Rockström i en artikel i DN i vintras låg en stor annonsbanner för billiga flygresor. 

Det är svårt att känna vad som är viktigt i en värld med så motstridiga budskap. Hur kan något verkligt farligt vara på väg att hända när andra verkar bete sig precis som vanligt?

Kanske är det samma skäl till att hyllan med toalettpapper är tom i affärerna som att åtgärderna mot klimatförändringarna hittills varit så otillräckliga. Vår naturliga instinkt är att titta på varandra för att se vilket som är rätt sätt att reagera. Det kallas att spegla varandra. Det är inte främst fakta och siffror som berättar för oss om det är en kris på gång, det är hur våra medmänniskor agerar.

Corona väcker starka känslor. På grund av obehagliga fakta förstås, men kanske ännu mer på grund av att nyhetsprogrammen nästan helt slutat rapportera om någonting annat än pandemin, sociala medier översköljs av inlägg om corona och vi dagligen diskuterar med varandra hur vi behöver anpassa våra liv. Känslan av kris är så stark att många agerar kraftfullare än vad myndigheterna ber oss om, och till och med hamstrar varor som ingen någonsin antytt att det skulle bli brist på.

När det gäller klimatkrisen så säger sig många hålla med om att det är illa och vi borde göra något. Men de flesta fortsätter att leva sina liv som vanligt, eftersom de flesta andra fortsätter att leva sina liv som vanligt…

Författaren Naomi Klein resonerar om hur vårt beteende att spegla varandra blivit ett enormt problem när det gäller klimatförändringarna. Hon menar att detta är Greta Thunbergs superkraft, att hon tack vare Aspergers syndrom saknar impulsen att spegla och istället vågar lita på och hålla fast vid sin egen instinkt. Att det är därför hon har haft ett så stort genomslag i klimatdebatten.

Greta Thunbergs kompromisslöshet får mig att slappna av. Det känns så befriande att någon säger rakt upp och ner som det är, utan att be om ursäkt för obehaget.

Naomi Klein – Greta Thunberg is a prophetic voice in fight for climate justice

KRIS – nu vet vi hur det känns

Vare sig vi är mest rädda för sjukdomen eller för människors reaktion på sjukdomen har utbrottet av Corona fått grunden för tillvaron att gunga till. Många av oss har nog inte tidigare upplevt den sortens känsla av sårbarhet, överraskningen i att det som alltid brukar fungera plötsligt inte gör det längre. Det är svårt att värja sig för ”tänk om”. Vad kan hända mer? Vad skulle kunna hända om det kommer en ännu farligare sjukdom, eller en annan kris som slår omkull viktiga funktioner i samhället?

Som värsta domedagsprofeten tänker jag att det är bra att vi vänjer oss. För när vi lämnar vårt gamla trygga klimat och går in i ett nytt och oförutsägbart klimat kommer vi med all säkerhet att råka ut för nya kriser.

Det luriga med klimatförändringarna är ju att effekterna kommer med eftersläpning. När det mänskliga lidandet även når den rika delen av världen kommer man säkert kunna agera kraftfullt – det vet vi tack vare Corona. Men då är vi farligt sent ute.

När Coronakrisen klingar av bör vi hålla den nuvarande känslan av sårbarhet i minnet och titta tillbaka på förra årets utrop av klimatnödläge. Då kanske vi på ett djupare plan förstår vad som står på spel och hittar motivationen att agera på en nivå som motsvarar krisen.

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/11-000-forskare-utropar-klimatnodlage