Jag började läsa en trolleribok en gång och det trolleri i grunden handlar om är att vända publikens uppmärksamhet någon annanstans så att de inte lägger märke till själva tricket.
Just nu är allas blickar på Corona. Jag säger inte att vi ska vara nonchalanta med smittspridningen, men plötsligt har allt annat blivit oviktigt och osynligt. Inte minst det faktum att vi precis har gått in i ett ödesdecennium då vi kraftfullt måste minska våra koldioxidutsläpp för att inte riskera att gå under.
Det blåser över tänker man, sen kan vi fokusera på de här viktiga frågorna igen. Men då händer kanske något annat. Innan Corona var det skjutningar och sprängningar i precis varenda nyhetssändning. Visst fick man också se bilder från bränderna i Australien, men inte tillsammans med grafer om samband och orsaker och helt utan expertpaneler och intensiva utfrågningar om vi ändå inte gör för lite.
Det är så lätt att ryckas med när något händer snabbt, men missa de långsammare, farliga trenderna. Klockan tickar när det gäller klimatförändringarna. Har vi råd att förlora ett år till Corona?
Eventuellt kan det komma något bra av pandemin, till exempel att vi tränar vår krisberedskap och inser att det är möjligt att avstå från resor och nöjen. Samtidigt provoceras jag verkligen av att se all denna offervilja, och hur regeringar plötsligt visar sig kunna vara handlingskraftiga och våga ta beslut som får börserna att störtdyka. Varför har vi sett så lite av detta under alla decennier som vi känt till klimathotet?
