För att kunna prata ärligt och konstruktivt om klimatkrisen och vilka klimatåtgärder som behövs, känns det som om vi behöver hitta ett sätt att förhålla oss till det här med skuld och gnagande samvete.
Känslan av skuld gör inte direkt någon nytta. Den kan få oss att inte våga säga vad vi tycker av rädsla att kasta sten i glashus. Eller vi kan försöka få skulden att försvinna på enklast möjliga sätt, till exempel genom att flytta över den på någon annan. Eller intala oss att klimatkrisen helt enkelt inte finns.
Ärligt talat tror jag inte att lösningen är att försöka tvinga oss själva att sluta med bortförklaringar, stoppa huvudet i sanden och så vidare. Det bästa tror jag är att förlåta oss själva för att vi inte är de goda planetmedborgare vi helst velat vara.
För det är ju faktiskt inte enkelt att vara det. Låt säga att man går omkring med en obestämd målbild att leva helt hållbart. Skulle det ens vara möjligt utan att bli en kuf, totalt social oanpassad? Så som samhället ser ut idag vill säga.
Vi är alla del av en historia och ett sammanhang och det finns mängder av psykologiska och praktiska förklaringar till varför det är svårt att bryta sig loss från detta. Det betyder inte att vi är dåliga människor.
Med det menar jag inte att vi ska nöja oss, absolut inte. Självklart ska vi ta ansvar för att bidra till omställningen till en hållbar värld. Den kollektiva dumhet vi är insnärjda i behöver vi hjälpas åt att göra till kollektiv klokhet. Men det sista vi ska inbilla oss är att det är enkelt och att vi kan fixa det var och en för sig, om vi bara skärper oss lite mer…
Istället för att känna skuld tycker jag vi ska låta det sjunka in att det är svårt. Att det är en fruktansvärd rävsax vi människor satt oss själva i. Som om man tappat bort sig i skogen och till sist stannar upp och accepterar insikten att man är vilse.
Bättre än skuld tror jag det är att känna sorg över vad vi förlorat och kommer förlora. Och tacksamhet över allt som fortfarande finns kvar att skydda och bevara. Sen kan vi börja snacka om vad som ska göras…
BIld av Jackie Samuels från Pixabay