I bilen från Jönköping till Hjärup föreslår jag glatt att vi kan lyssna på Greta Thunbergs sommarprat. Tonårsdöttrarna i baksätet suckar och säger att de hellre vill lyssna på musik. Men, ok, de kan lyssna på musik i sina hörlurar istället om jag och pappa vill höra på Greta.
Jag kan inte låta bli att bli provocerad. ”Varför vill ni inte höra? Det är ju er framtid!”
Jag släpper det och tänker att det måste få vara deras val. Jag vet ju inte, och kanske vet de inte ens själva, hur allt detta påverkar dem.
När man växer upp är det de vuxna som lär en hur man lever och gör saker rätt. Under min livstid tycker jag att glappet mellan vad vi vet och vad vi gör sakta har vuxit sig bredare och bredare. Samtidigt som vi uppfattar miljöproblemen som mycket mer akuta än vi gjorde förr, har vår livsstil blivit allt mer resurskrävande.
En någorlunda upplyst ungdom idag förstår att utmaningarna och hoten i världen är överväldigande. Ändå fortsätter deras föräldrar och andra vuxna nästan att leva och göra sina vardagsval som om det inte fanns några problem. Medan deras lärare enligt läroplanen lärt dem om klimatförändringar och förlorad biologisk mångfald planerar beslutsfattare för nya flygplatser och strävar efter evig ekonomisk tillväxt.
Den verklighet vi introducerar de unga till är bisarrt osammanhängande.
De flesta försöker lära sina barn att vara ansvarstagande och bry sig om andra. Men vårt sätt att leva förstör, och andra människor som lever nu och i framtiden blir lidande. Hur är det att växa upp vägledd av en vuxenvärld som är så oförmögen att leva efter sina egna värderingar?
Jag är inte psykolog, men gissar att detta är något som tar kraft och gör det svårare att känna sig som en helgjuten människa. Man undrar varför den psykiska ohälsan ökar bland unga. Jag tror det här är en viktig orsak.
Med tonårsbarn i huset får man ibland höra nya uttryck. De senaste jag snappat upp är ”de här jeansen är ljusare än min framtid”, ”den här låten är längre än min framtid” och andra uttryck i samma tema. Det kanske bara är helt på skoj. Eller säger det något om hur de ser på framtiden?
Alla ungdomar marscherar inte tillsammans med Greta Thunberg, äter inte bara vegetariskt eller vägrar följa med på familjens flygresor. Många funderar säkert inte alls mycket på varken klimatfrågan eller andra världsproblem, för de har fullt upp med att starta sina egna liv. Men det behöver inte betyda att de inte påverkas.
Även om vi som är vuxna är osäkra på om vi kan göra skillnad, om det är för sent och för svårt, så tycker jag vi är skyldiga våra barn att de får se oss försöka.