Vare sig vi är mest rädda för sjukdomen eller för människors reaktion på sjukdomen har utbrottet av Corona fått grunden för tillvaron att gunga till. Många av oss har nog inte tidigare upplevt den sortens känsla av sårbarhet, överraskningen i att det som alltid brukar fungera plötsligt inte gör det längre. Det är svårt att värja sig för ”tänk om”. Vad kan hända mer? Vad skulle kunna hända om det kommer en ännu farligare sjukdom, eller en annan kris som slår omkull viktiga funktioner i samhället?
Som värsta domedagsprofeten tänker jag att det är bra att vi vänjer oss. För när vi lämnar vårt gamla trygga klimat och går in i ett nytt och oförutsägbart klimat kommer vi med all säkerhet att råka ut för nya kriser.
Det luriga med klimatförändringarna är ju att effekterna kommer med eftersläpning. När det mänskliga lidandet även når den rika delen av världen kommer man säkert kunna agera kraftfullt – det vet vi tack vare Corona. Men då är vi farligt sent ute.
När Coronakrisen klingar av bör vi hålla den nuvarande känslan av sårbarhet i minnet och titta tillbaka på förra årets utrop av klimatnödläge. Då kanske vi på ett djupare plan förstår vad som står på spel och hittar motivationen att agera på en nivå som motsvarar krisen.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/11-000-forskare-utropar-klimatnodlage