Varför förstår de inte, hur kan de inte bry sig?!
Det kändes svårt innan, och inte ett dugg lättare när valresultatet i september svart på vitt visade hur många som fortfarande inte tycker klimatfrågan är särskilt viktig.
Att nå fram, kommunicera, övertyga – det är vår stora utmaning. Det har debatterats om man ska hota eller locka, om skräckpropaganda behövs eller skärmar av. Argumenten är så starka, det borde finnas så många sätt att vinna en debatt, kanske kryddade med lite bitter cynism. När man är frustrerad, rädd och arg är gärna den starka drivkraften att sätta på plats. HÖR!
För drygt ett år sedan utbildade jag mig till klimatcoach i Klimataktions regi och är nu en av ett antal ideella klimatcoacher som vänder sig till dem som vill ha stöd i sitt klimatengagemang. En av tankarna i klimatcoachningen är att att det är bra att våga närma sig sina egna känslor, även de som är jobbiga, för att hitta sin energi och kraft.
Erfarenheten av klimatcoachning har fått mig att fundera på hur vi i klimatrörelsen kommunicerar om klimatkrisen, på tonfallet i våra budskap.
I utbildningen fick vi klimatcoacher lära oss en kommunikationsmodell som kallas Nonviolent Communication, ofta förkortat till NVC, som skapats av amerikanen Marshall Rosenberg, fil Dr i psykologi. Modellen handlar om att fokusera på att klargöra vad vi observerar, känner och behöver istället för att fokusera på att diagnosticera, döma och korrigera. Då minskar till exempel vår benägenhet att försvara oss och istället utvecklar vi respekt, närvaro och empati vilket bidrar till att ge från hjärtat.
Det är en så enkel, men ibland magisk, fråga ”vad får det dig att känna?” Jag har hört coachklienter besvara den på olika sätt – det kan vara sorg, besvikelse, frustration – och varje gång har det känts äkta och sant, och drabbat mig starkt.
Det behövs ingen psykolog för att förklara att det kan vara svårt att ta till sig något när man känner sig tillrättavisad. Ändå är det vanligt att klimatbudskapen är argumenterande, undervisande eller uppmanande.
Går det att hitta en mer äkta och sårbar röst för klimatbudskapen? Problemet med att inte nå fram kanske inte handlar om hur hårt man tar i, hur negativt eller positivt hotet och utsikterna för framtiden beskrivs. Det som har betydelse är kanske något annat, som handlar om att tala till människor med tillit.
”Jag tycker om och respekterar dig, men när du inte tar klimatkrisen på allvar får det mig att känna mig ledsen och ensam i min rädsla. Min önskan är att du också ska göra vad du kan för att bidra till en rimlig framtid för mina och dina barn.”