Jag måste erkänna att jag i mångt och mycket är pessimistisk när det gäller hur vi ska bromsa klimatförändringarna och rädda oss själva från en djup ekologisk, ekonomisk och social kris. Jag provoceras av dem som säger att det viktigaste är att berätta om de goda lösningarna och lyfta fram möjligheterna, för det känns som en låtsasvärld. Hoten är enorma och ju närmare man tittar efter desto mer oöverstigliga känns alla hinder.
För det känns overkligt att en hel värld som rör sig i full fart i fel riktning ska klara att vända i lika hög fart åt motsatt håll.
Plötsligt, mitt i ett friskispass, slog det mig att ändå… Trots allt har vi kanske aldrig haft så goda förutsättning som just nu att skapa en värld som är rättvis, trygg och där vi lever inom planetens ramar.
För även om många människor, jag antar de flesta, får kämpa för att klara sig, så finns det hundratals miljoner människor som har en trygg inkomst och flera timmars fritid varje dag. Hundratals miljoner människor som skulle kunna bestämma sig för att förändra situationen och till sin hjälp har tillgång till oändligt med information och kunskap på en nivå som aldrig funnits förr i världshistorien. En knapptryckning bort.